Den historiska bakgrunden för bearbetade delar av kolstål kan förstås från två dimensioner: historien om användningen av kolstål och utvecklingen av bearbetningsteknik.
Tidiga tillämpningar och industrialisering av kolstål
Som den mest grundläggande typen av stål har kolstål varit ett kärnmaterial i maskintillverkning sedan den industriella revolutionen på 1800-talet. Dess sammansättning är huvudsakligen järn och kol (vanligtvis med en kolhalt som är mindre än eller lika med 2,1%) och innehåller små mängder mangan, fosfor, svavel, etc., vilket erbjuder fördelar som låg kostnad, lätt att smälta och justerbara mekaniska egenskaper.
Från slutet av 1800-talet till tidigt 1900-tal, med mognaden av Bessemer-omvandlaren och tekniken för tillverkning av öppen-härdstål, uppnådde kolstål storskalig produktion och användes i stor skala i strukturella komponenter som axlar, kugghjul och bultar.
I mitten av 1900-talet använde USA kolstål i cirka 87 % av sin stålproduktion. På grund av sin balans mellan styrka, bearbetningsförmåga och ekonomi blev det "det vanligaste bearbetade stålet."
